Han inkom till Jukkasjärvi, Jukkasjärvi sn, från Österbotten 1716 i samband med att han utsågs till klockare i Jukkasjärvi socken. Han sades vid detta tillfälle vara "läskunnig och med god röst".År 1747 vittnade han i tingsrätten, och befanns vara "af medelmåttig växt och utan synbart lyte […] en ährlig och trogen Kyrckjobejent". Henrik Matsson Kemiläinen förefaller ha varit en händig man; under åren 1731-41 fick han av tingsrätten i uppdrag att reparera tingskistan, upprusta sockenfängelset, laga tingsstugumuren, samt förbättra taket på tingsstugan.
Han avled troligen 1765 eller 1766, eftersom enligt domboken 1766 länsmannen Hans Stjernström och nämndemannen Filip Filipsson i Parakkavaara skulle uppteckna hans egendom, fordringar och gäld.
Zackarias Olsson Pappila i Jukkasjärvi berättade år 1932 för den finske etnologen Samuli Paulaharju följande sägen om Henrik [Paulaharju 32298 på SKS, Helsingfors]:
"Klockaren, som hade kommit från landsbygden, ursprungligen från Finland, bodde på Saari, där fanns inga andra gårdar. På ålderdomen orkade klockaren inte mer komma till kyrkan, utan skickade i stället sin son. Men sonen började svamla, och blev sinnesförvirrad. Då var man tvungen att uppsöka klockaren själv, och så snart han kom innanför dörren röt han för full hals, och psalmsången gick rätt igen. Det har sagts, att klockaren var bra på att sjunga psalmer.