2802 Simon Henriksson

Enligt en sägen, upptecknad av hemmansägare Albin Mäkitalo i Kangos (1891-1964) skall Simon, när han kom till Kangos, ha upptäckt att det i Lumivaara öster om Lainio älv bodde en Stalo och hans hustru:

"Innan de första bofasta nybyggarna kom till Kangos, beboddes trakten av lappar och ett jättefolk som kallades ’dalo’. Dessa dalor var ett riktigt rövarpack. Sin utkomst fick de genom att stjäla lapparnas renar. Med anledning härav var det en ständig strid och fiendskap mellan lappar och dalor.

Bland lapparna fanns det skickliga nojder eller trollkarlar. Dessa hade med sin trolldom och andra konster utrotat dalorna så att det bara fanns några kvar, då den första nybyggaren kom till Kangos. Han var finne och hette Simu. Han slog upp sina bopålar vid en vik av älven. De få dalor, som ännu var kvar, bodde i en grotta i Lumivaara (snöberget) som ligger i obygden öster om Lainioälven. Från Lumivaara gjorde dalorna sina rövarfärder ut till bygden.

När nu Simu hade fått pörtet färdigt gick han en dag ut för att söka efter naturliga ängar och i övrigt inspekterade trakten. Under tiden skulle hustrun koka laxsoppa. Just som hon hade fått soppan färdig steg en storväxt man in i stugan. Han hade långt ovårdat skägg. Han begärde att få smaka av soppan. Hustrun tordes inte neka, men sade. Det här är en nygrundad gård, så att det finns varken slev eller skopa så du får dricka ur gryten. Dalon drack allt ur grytan. När dalon hade gått kom Simu hem. Han var hungrig och frågade om hustrun hade kokat soppa. Ja men dalon drack upp allt svarade hustrun. Varför gav du soppan åt dalon sade Simu. Jag vågade inte neka ty han var så stor att han knappt kunde rymmas i vår stuga svarade hustrun. Nog skall jag lära honom tänkte Simu.

Följande dag gick Simu ut för att lägga snaror för vildrenar. Hustrun kokade nu fågelsoppa. När hon fått soppan färdig kom dalon åter. Även nu drack han upp soppan för henne. När dalon hade fått soppan i sig skulle han gå men just som han steg ut ur stugan kom Simu hem. Han hade ännu några rensnaror kvar under armen. Simu såg genast i vilket ärende jätten var ty han hade kvar rester av fådelsoppan [sic!] i skägget. Har du åter ätit upp soppan för mig sade Simu i det han tog upp en rensnara och kastade den omkring dalons hals och började draga honom ned utför backen till älven. Men just som han skulle draga dalon i älven brast snaran och dalon slapp lös. Han grep genast Simu och skulle kasta honom i älven men Simu bad att han skulle spara hans liv. Hur kan du begära det när du nyss skulle ta mitt liv frågade dalon. Jag hade ju skäl det när du två gånger har ätit upp soppan för mig och jag var förtretad över detta svarade Simu. Om jag skonar ditt liv så är det på det villkoret att du går i förbund med mig mot lapparna vilka har utrotat hela min släkt. Vi ska tillsammans döda lapparnas renar och du skall uppsöka lapparnas stora gud Juno föreslog dalon.

Simu ingick förbundet med honom. Från den stunden stulo de lapparnas renar och höllo goda måltider av det feta renköttet. När lapparna upptäckte detta förtrollade och förbannade de Simus gård så att så länge gården var på samma ställe skulle lyckan vika därifrån och gården skulle aldrig gå i arv från far till son. Simu sökte efter lapparnas avgud vilken han slutligen fann vid stranden av Torneälv. Simu slog sönder guden och brände bitarna. Härav blev lapparna alltmera förtretade trollade så att en björn dödade all Simus boskap.
Ungefär vid den tiden kom den andra nybyggaren till Kangos. Även han var från Finland. Han hette Juuso. Han bosatte sig ca 1 kilometer längre ner från Simus gård.

När Juuso hade fått stugan färdig gick även han ut för att inspektera trakten och söka efter ängar. Hustrun skulle koka laxsoppa. Dalon kunde inte låta bli att passa på tillfället för att få en portion soppa och just som hon hade fått soppan färdig infann sig dalon och begärda att få smaka på soppan. Hustrun tordes inte neka men svarade att det fanns varken slev eller skopa. Dalon böjde sig då ned över grytan och drack upp allt varefter han gick sin väg.