3448 Måns Mårtensson Karesuando

Skalden och soldaten Anders Mickelsson Keksi (död 1705 ) kallar honom i sitt kväde om islossningen 1677 (rad 165-166): ”Hyvä Maunu Martinpoika, potentaati Pohjanmaalla.” – ”Gode Måns Mårtensson, potentat i Nordanlanden.” Man får intrycket av att den gamle soldaten Ailin Matti, som i kvädet fäller de citerade orden, använder Måns Mårtenssons namn som ett kraftuttryck.

Vid tinget i Enontekis 1680 förbjöds Måns Mårtensson att vidare idka handel i lappmarken ”Thorneå borgerskap till praejuditz och Förfångh".

År 1681 dömdes Olof Sirma, kapellan i Enontekis, att böta 3 mark silvermynt för fyra skällsord och att böta 6 marker silver för pust och hårdragning, sedan han i berusat tillstånd hade kallat Måns Mårtensson ”Hoorkarl, Skiälm, Tiuf och Röfware, jämbwähl slagit och hårdragit honom". Tydligen hade Sirma varit inhyst hos Måns under ett år och sju månader, fram till dess en prästgård hade uppförts i socknen.

Ovänskapen mellan länsmannen och kapellanen bottnade kanske i en tvist om några ängar nära kyrkan i Karesuando, vilka kunde ge tre kor bete. Olof Sirma menade vid tinget 1682 att han enligt en resolution av landshövdingen Johan Graan hade rätt att överta dessa ängar av Måns, men det beslöts vid tinget att Måns skulle få behålla ängarna, vilka han ”till tarff och nytta uthi Skogh och marck, mehrendels kiöpt, sielf rödiat och uppgjordt hafwer, förr än Hr. Oluff å denna orten till Predikant förordnat bleef” och att dessa ängar skulle vara hans egendom för evig tid. Dock skulle Sirma få bruka ängarna till dess han själv hade röjt så mycket ängsmark att han kunde föda tre kor.