Han anlade nybygget Vittangi 1674, och fick fribrev från knektutskrivning 1679. Enligt traditionen hade Vittangi varit släkten Kyrös fisketräsk i generationer, och det skall också enligt samma tradition ha varit det goda fisket som lockade Henrik att bosätta sig på platsen.På vintertinget i Jukkasjärvi 1679 upprättade kronobefallningsmannen Arendt Grape på förekommen anledning ett dokument, som syftade till att försvara Henrik Mickelsson Kyrös rättigheter gentemot soldatutskrivare, vilka vid denna tid reste runt i Lappmarken. Dess ville "icke allenast [honom] borttaga i kneckte tiänsten, utan jämwähl honom der åfwan uppå röstera och skiöfla hans fattiga förmågo ifrån, som ty wärr förspörjes skiedt wara." Arendt Grape skriver också att Henrik Mickelsson Kyrö hade upptagit och uppodlat ängar och åkrar, samt inrättat ett gästgiveri för resande.
Henrik Mickelsson Kyrös uppodling av markerna kring Vittangi hade 1696 sträckt sig så långt österut att han och husbonden i Kuoksu, Lars Olofsson Lodwijk, hamnade i konflikt om rättigheten att bruka de slåtterängar som låg mellan deras nybyggen. Rätten beslöt att Henrik Kyrö skulle bruka de övre ängarna, medan Lars Lodwijk skulle bruka de nedre.
Omkring år 1720 skattade Henrik 6 rd, vilket gjorde hans nybygge till det största i Lappmarken vid den tidpunkten. På 1730-talet sådde han 3 tunnor korn och hade 19 kor, vilket allt sammantaget gjorde honom till en tämligen förmögen man.