Petrus Kenicius, föddes som Peter Königsson 1555 i Baggböle, Umeå, död 3 februari 1636 i Uppsala, son till nämndemannen och birkarlen König Olofsson och Anna Olofsdotter. Fadern härstammade från den s k Bureätten. Gift 1587 med Margareta Hansdotter (Gammal), dotter till borgmästaren i Gävle Hans Månsson (Gammal). Nio barn, varav en dotter gifte sig med ärkebiskopen Johannes Canuti Lenaeus. Ärkebiskop.Latinskolan i Gävle ca 1569 där han kom i kontakt med den s k "norrlandsortodoxin". Studier i Uppsala, Rostock, och Wittenberg. Prästvigd av ärkebiskopen i Uppsala okänt när. Magister 1586. Professor vid Collegium Stockholmense 1587, Johan III:s högskola, där han undervisade i dialektik. Då han, Nicolaus Olai Bothniensis och Erik Skinnerus vägrade godkänna Johan III:s liturgi fick de ett kort fängelsestraff. Ramismen vann gehör i vid Uppsala möte 1593.
Biskop i Skara 1595, i Strängnäs 1608; legat i Livland samma år. Trogen hertig Karl i stället för ärkebiskopen. Var en av krafterna bakom att Abraham Angermannus avsattes 1599. Eftersom kungen begärde så, vigdes Petrus Kenicius till ärkebiskop 2 juli 1609 i juni efter Olaus Martinis bortgång.
Som ärkebiskop var han även talman i Riksdagen för prästeståndet. En annan funktion var att utfärda prejudikat för hovrätten när den mosaiska lagtolkningen var oklar, samt i egenskap av dess prokansler ha den högsta tillsynen över Uppsala universitet, som under Kenicius tid avancerade med flera professurer genom donationer av Gustaf Adolf.
Kenicius var en av de första fyra som doktorerade i teologi i Uppsala 24 oktober 1617. Grundade fattigvården i Sverige, den s k Spetalsordningen, 1622, och översatte ett kompendium av Hafenreffer samt försedde detsamma med ett företal. Det senare arbetet blev ett standardverk för den svenska prästutbildningen i 200 år.
[Wikipedia]