80 Johan Hansson Nilimaa- Keräntöjärvi

Där, på sjöns strand, vid nuvarande Mellas gård, grundade han ett nybygge, vilket år 1827 utsynandes och gavs 30 års skattefrihet . Det enda Johan och hans hustru ”Vettas-Maija” hade med sig från Kangos var en ko och ett par kvarnstenar. Trots att platsen var karg och jordmånen mager, kunde de livnära sig rätt väl på den med hjälp av kornodling och fiske.

Ännu på 1930-talet var en gammal byggnad – ”Feekin tupa”, enligt uppgift byggd av Johans son Fredrik, bevarad; ett gammalt timmerskjul, som gav ett synligt vittnesbörd om de svåra levnadsförhållandena på ett nyanlagt nybygge.

Johan Hansson Keräntöjärvis sonson Johan Fredriksson skrev i början av vårt sekel fäljande dikt om sin farfar, översatt från finskan av Eino Alderblom:

Sata vuotta aikaa ko Keränöstä savu nuosi
suuret hongat humisit ja kesälinnut lauloit
Holman Jussa köykkyselkä
Vettasmaja vankka mamma
särkiä haukia haukkelit
huonen hirsiä haukkelit
Pettylevy leipänä ja kalaliemi kahvina
Peltotilkku kun kuokithin niin siilä laiho saathiin
niin kinnasmylly jauhamhaan tyvestä latvaan asti
jyrrä jyrrä, tussan tussan
siitä leipä leivothiin
vantheissin painethin ja niin pesässä paistethiin
Kun lie on saanut perinöks sen vanhaan kinnasmyllyn
jonka jauhoista olen osani syöny ja suuret silmät saanu
Mailmaan rantoja ratkomhaan