556 Hans Hansson Pekkari

När länsmannen Anders Hindersson 1721 kom till Hans Hanssons fader fann han att en häst, som var utsedd att användas av Karelska kavalleriet "bortgiömts" och fadern vägrade säga var den fanns, skulle länsmannen ta en kittel i pant och lägga den på släden "och när kettelen war lagd i släddan kommer Hans Hansson med een stor påk i handen hafwandes med sig 5 karlar som ock hade påkar, men Hans Hansson stiger fram och slår Länzman 2ne slag över ryggen med påken så att Länzman faller till jorden, sedan togo de kettelen ur slädan."

Hans Hanssson nekade till anklagelsen. Fadern kallades att vittna och förklarade att han sagt länsman att hästen "war effter höö och att de eij hade färdig den mat de skulle hafwa med på wägen. Länsman svarade "att de wäl haft tijd att laga sig färdiga" "och befallt fjerdingsman att ta kettelen." "H.H:s fader och Ländzman stodo och rychtes om honom (=kitteln), sedan kommer H.H. med en afbrutin fimbelstång (=skakelstång) och slår Ländzman öfwer ryggen. Men om det war ett eller flera slag kan han intet ehrindra och stötte därpå H.H:s fader ikull Ländzman". Den sista delen, med de för H.H. och fadern försvårande uppgifterna av ovanstående vittnesmål lämnades av ett annat vittne.

Så kalldes fjärdingsman fram tillvittnesbänken och lämnade följande version av händelseförloppet: Fadern hade stått på gårdsplanen länsman frågade var hästen fanns och om de "intet wile fara i skjutz (dvs. skjutsa de karelska kavalleristerna). Hans Hanssons far svarar "atde nyligast hade kommit ifrån skjutz och at de eij ännu woro färdiga. Sedan begyte H.H:s fader rycka med Ländzman om kettelen och wille taga honom (=kitteln) bort sägandes at de då ock wille skiutza som förr"

Därpå kom Hans Hansson ut ur bastun och fattade ett "trä" på gården, går fram till länsman och slår honom "men eij wet han om det war mer än ett slag." Sedan stötte den andre närvarande fjärdingsmannen bort Hans Hansson "at han eij skulle få slå Ländzman mehra". Efter alla dessa vittnesmål spaknar Hans Hansson och bekänner "och tillstår sig ha slagit Ländzman för det han eij wille tro at de lofwade komma i skiutz ångrandes nu sin gärning".