Lars Olofsson Kuoksu- Kurravaara

Efter att dottern sörjt i en månad, bevekades Hannun Jussas hjärta, och han lät de unga älskande gifta sig. För att de nyblivna makarna skulle slippa uppleva fattigdom skänkte han dem också ett hemman på 1/16 mantal i Kurravaara. I denna gåva ingick också, förutom gårdens åbyggnader, en häst, som blev den första i Kurravaara.

År 1825 fanns på Lars och Brita Marias gård en stuga med måtten 8x4 alnar försedd med två fönster, en mindre stuga, kokhus 6x6 alnar stort, fähus, förhus, bod och källare. Djurbesättningen var 9 kor, två hästar, två kvigor, samt ett antal får.

Då Jukkasjärvi koppargruvbolag på 1840-talet försökte starta gruvbrytning i Sjangeli, kom Kurravaara att ligga strategiskt till, och Kurravaaras åbor kom att på olika sätt bli inblandade i affärer med gruvbolaget, och dess representant Johan August Malm. 1843 förklarade sig Lars Olofsson Kurravaara beredd att till Abisko för att därifrån basa över verksamheten flytta i Sjangeli, samt att därvid sälja sin gård till koppargruvbolaget för den ansenliga summan 600 Rdr. Johan August Malm ansåg detta vara ett utmärkt förslag; hade enbart lovord att förmedla till bolagets ägare:

"Lars Olofsson, Kurravaara, med vilken fråga är om hemmansdel, har förklarat sig villig att om han erhåller försvarlig betalning och hus bliver anskaffat i Abisko vid Torneträsk han vore villig att mottaga denna post och vad jag lärt känna mannen för kan aldrig någon redligare och flitigare karl fås till husbonde på detta ställe. Han har dessutom en ganska flitig hustru, vilken även ej är emot att flytta sig. Behovet tvingar visst inte honom härtill, som han säger, att det kan vara detsamma var han lever blott han kan verka något. Han kommer själv till Kengis marknad, då närmare upplysningar i ämnet torde kunna erhållas"

Flytten blev dock aldrig av, även om Lars Olofsson Kurravaara fick förskott på köpesumman på hemmanet; dels fann han nog tillvaron i Kurravaara säkrare, när allt kom omkring, dels drabbades Jukkasjärvi koppargruvbolag av ekonomiska bekymmer, och upplöstes vid 1840-talets slut.